Lera är ett levande material som har en egen vilja. Även om man lär sig att behärska den någorlunda, så vet man inte exakt vad som händer i ugnen. När glasyrbränningen når sin topptemperatur på 1260 gr är leran mjuk och då kan den ibland ändra form. Det gör att man alltid måste ha en ödmjuk inställning till sitt skapande.

Ursprungligen drejade jag uteslutande, vilket är det som ger mest kontroll när man väl lärt sig det. Numera handformar jag mer och mer. Då kan man göra de riktigt stora föremålen och det är ugnen som sätter gränserna. Ofta låter jag jag mina skulpturer i viss mån forma sig själva. I stället för att skapa efter en skiss lyssnar jag till leran och mitt inre och låter det samverka.